04.15 vaknar vi av ett ihärdigt ringande på dörrklockan. Vem? Vad? Varför? Va? Här på Vete har Östersundsbostäder snålat med titthålen i dörrarna så vi kunde inte kolla vem det var heller, men hon gav sig snart tillkänna. Det var grannen som ringde, knackade och skrek att hon höll på att bli mördad. Ja vad gör man? Var ju bara att öppna dörren (hon hade ringt på alla andra dörrar också men det är tydligen bara vi som har ett samvete). Där står hon i bara nattlinne, rädd och menar att hennes sambo ska mörda henne... hon fick låna luren för ett samtal till 112 och efter ett tag dyker två blåklädda upp och tog hand om det hela, under den tiden hade vi hunnit smussla undan kvinnan till hallen eftersom den "mordmisstänkte" gick förbi och vi ville ju inte att han skulle se att hon var hos oss, för nå mer sällskap var vi inte så sugna på.
Det slutade med att polisen for, kvinnan är hos sig med låst dörr som karln förhoppningsvis inte har nån nyckel till och vi sitter som två gammkärringar med ögon stora som tefat och lyssnar på polisradion.
Antes kommentar. "du ser vilken hjälp man har, man blir mördad och det tar en halvtimme för dem å komma. Han hinner fan sprätta upp en och göra kalvsylta."
Men till polisernas försvar så visste de ju att hon var i tryggt förvar!
Summa summarum: vi borde flytta
1 kommentar:
Va ett under att inte polis helikoptern kom oxå,med alla sina robbotar,ingen avspärrning heller,trots den stora mördaren som sprang ute på gården,så d är ju tur man får rycka ut tidigt på natten,å göra polijobbet,för den tid d tog,så borde d runnit blod ända ut.Men nu sitter gumman å väntar på en regäl efterfest med mördaren,som snart kommer med flarran i topp,
Skicka en kommentar