--------------
Runt 10tiden var jag inne hos en patient och kände hur färgen försvann från mitt ansikte och det började snurra. Denna tussiga, gråbleka, sjuka patienten tittade på mig och sa "du ser ut att må sämre än mig du" (Är det då man vet att det är dax att gå hem eller?)Inne i personalrummet tar uskan mitt blodtryck, konstaterar att det ser bra ut, beordrar mig att lägga mig ner och brer på mig en filt. Det är stressen säger mina kära arbetskamrater, de vill att jag vilar. Jo tjena, lätt när man inte har hunnit ronda de två sista patienterna, har en avliden och anhöriga att ta hand om och massa saker att göra. Vilar en stund men blir bara stressad av det. In i jobbet igen, det går bra så länge man inte gör några hastiga rörelse, då snurrar det.
Inne hos samma patient igen. Ska ge ett näringsdropp, upptäcker att det tidigare droppet gått subcutant (under huden). Suck. Ska sätta en ny nål, han tittar på mig och säger "borde inte du gå hem? Du tuppar väl inte av? Du är blek. Du verkar inte ha någon bra dag."
Nu börjar jag må illa också. Å inte får jag dit nån nål. Ber syster Mattias om hjälp.
--------------
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar